Denna veckan har jag tappat det. Kämparandan, den positiva inställningen och allt annat. Det blir extra jobbigt med när man inte lever sitt vanliga liv utan någon att prata med. Känns som om jag inte finner någon ro, flänger fram och tillbaka både fysiskt och psykiskt. Jag vet att detta är det rätta valet just nu men ändå längtar jag hem varje dag. Att det är snö snö och åter massor med snö ute plus att det är -14 om dagarna gör inte saken bättre heller. Men det är en sådan period nu då jag anser det är okej att vara lite nere.